Rojin är tandhygienist

– I mitt jobb får jag möjlighet att hjälpa människor med deras tandhälsa, jobba med förebyggande tandvård, förändra olika beteenden och se resultatet av det jobbet. Jag jobbar också med tandreglering hos barn och tandvårdsrädda patienter.

Självständigt arbete med närvarande kollegor

Som tandhygienist arbetar Rojin med patienters förebyggande tandhälsa. Jobbet handlar om att genomföra undersökningar, diagnostisera och ge behandlingar för att förebygga karies och tandlossning. Arbetsvardagen är varierande och man jobbar på olika sätt.

– Vissa dagar jobbar vi med egna patienter och andra dagar jobbar vi i samarbetspass. Det innebär att vi jobbar 3-4 tandhygienister tillsammans med en tandläkare som går mellan varje rum. Vi delar på arbetsuppgifterna beroende yrkesroll och kompetens, berättar Rojin.

Att få jobba med olika yrkeskategorier, menar Rojin, ger möjlighet till utveckling då man delar kunskaper och erfarenheter mellan varandra.

– Det jag uppskattar med mitt jobb är att jag får träffa patienter i olika åldrar. Att kunna hjälpa människor att bibehålla en god munhälsa och att få jobba självständigt.

Kollegor och kompetensutveckling lockade

Rojin jobbade tidigare inom den privata tandvården och var då den enda tandhygienisten på kliniken. Att få fler kollegor var en av orsakerna till att hon sökte sig till Folktandvården Region Örebro län.

– Nu har jag många kollegor, variation i jobbet och möjlighet att kompetensutveckla mig. Vi har också ett nära samarbete med andra kliniker och möjlighet att växla klinik, berättar Rojin. 

Brinner lite extra för att hjälpa barn

Som tandhygienist får man ibland möta och behandla tandvårdsrädda patienter. När de patienterna är barn är det extra viktigt att arbeta lugnt och försiktigt. Rojin tycker att arbetet med barn är extra värdefullt och givande.

– Jag minns särskilt en sexårig flicka som behandlades på barntandvården tidigare. Hon var så rädd i början när hon började som patient hos mig. Hon grät redan ute i väntrummet och var oftast ledsen inne på behandlingsrummet.

– Vi la upp en behandlingsplan som innebar att hon fick komma till mig med tre-månaders-intervaller för att vänja sig vid besöken. Jag fluorbehandlade hennes tänder vid varje besök och hon var alltid orolig. Efter ett tag grät hon inte längre i väntrummet. Och vid det sista besöket så var hon glad redan när jag mötte henne ute i väntrummet. Behandlingen gick utan problem och när vi var klara reste hon sig upp från behandlingsstolen och frågade mig om hon kunde ge mig en kram som tack, och så sa hon; tack - du är bäst. Både jag och patientens pappa fick tårar i ögonen. Då kände jag verkligen att jag hade gjort skillnad.