Den här webbplatsen använder kakor (cookies). Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Djup ventrombos

ÖVERENSKOMMELSE OM SAMVERKAN Medicinkliniken, Röntgen USÖ, Primärvården i Örebro och södra länsdelen

HANDLÄGGNING AV PATIENTER MED MISSTANKE OM DJUP VENTROMBOS

HANDLÄGGNING I NORMALFALL

På vårdcentralen 
Telefonkontakt för ultraljud på röntgen nödvändig.
Röntgenremissen: Av remissen ska framgå graden av trombosmistanke (enligt Wells poängbaserade diagnostikstöd – se nedan)och att blodprov för analys av D-dimer är tagen. Adekvat information till Medicinkliniken angående patienten ska  finnas på röntgenremissen (man behöver då ej bifoga separat konsultremiss till medicinkliniken) På remissen anges hur patienten ska få besked om undersökningen vid normala undersökningsfynd (via vårdcentralen eller röntgen?), och om patienten i så fall kan åka hem.  Vid misstanke om Bakercysta kan även detta efterfrågas.
Blodprov för analys av D-dimer tages på vårdcentralen. Patienten får med sig röret och remissen. På röntgenkliniken
Röntgenpersonalen skickar röret med blodprov och labremiss till Kemlab för analys.

Ultraljud utföres, knäveck till ljumske.

Patienten får vänta på Röntgenkliniken tills svaret på D-dimer är klar, detta kontrolleras av röntgenpersonal via nätet.

Om både ultraljud och D-dimer är normala får patienten besked via röntgen eller vårdcentralen (det ska vara angivet på remissen enligt ovan).

Om ultraljud eller D-dimer är patologiskt skickas patienten till medicinjouren.

Om D-dimer är negativt och ultraljud ej visar trombos ska patienten som regel åter till vårdcentralen (om ej inremitterande angett annat)             

Undantag från ovanstående:

1. Vid låg sannolikhet för DVT  och patienten bedöms kunna vänta på laboratoriesvaretsvaret kan ett negativt D-dimer  räcka för att utesluta DVT.  D-dimer måste analyseras inom 4 timmar. Om längre transporttid kan provet centrifugeras och frysas i väntan på analys. Provet kan också tas på kemlab när det är öppet. OBS att s.k. patientnära analys av D-dimer f.n. ej är en tillräckligt säker metod för att kunna rekommenderas.

2. D-dimer är ett lämpligt prov för att utesluta, ej bekräfta förekomst av tromboembolism när det föreligger låg sannolikhet för t.ex djup ventrombos eller lungemboli. Vid starkare misstanke om tromboembolism är provet dock inte tillräckligt för att ensamt utesluta sådan diagnos

Hög frekvens falskt positiva prov kan förväntas på inneliggande, äldre patienter (över 70 år), vid samtidig cancer, infektioner, reumatiska sjukdomar, hjärtsvikt, njursvikt, stroke eller andra svåra sjukdomar eller graviditet och postoperativt och i dessa fall bör ej D-dimer tas utan man får förlita sig till andra diagnostiska metoder.

3.  Om  D-dimer ej är taget och proximalt ultraljud är negativt avgör graden av trombosmisstanke fortsatta utredningsgången. Vid låg sannolikhet (enl Wells) kan utredningen avslutas. Vid hög sannolikhet för DVT (enl Wells) för kan man gå vidare med flebografi (patienten skickas till medicinakuten)  eller upprepat proximalt ultraljud efter en vecka. Röntgenläkaren avgör när det senare är lämpligt och dokumenterar sitt beslut i remissvaret..

Fragmin:  Om väntetiden till ultraljud bedöms för lång kan patienten få Fragmin på vårdcentralen i väntan på undersökning. Prov för D-dimer tages innan man ger Fragmin.  Prov för D-dimer kan centrifugeras och frysas om det ej kan analyseras inom 4 timmar.

DIAGNOSTIK OM BAKOMLIGGANDE ORSAK

När diagnosen tromboembolism fastlagts ska man utreda eventuell bakomliggande orsak och ta ställning till koagulationsutredning. Det är inte visat att systematisk screening för malignitet är effektiv men det anges att bakomliggande cancer kan finnas i 10 % av fallen. Utfallet av anamnes och ett status samt enkla labprover får avgöra hur långt man ska utreda.

*Anamnes (malignitetssymtom, riskfaktorer som hereditet, hormonmedicinering, graviditet, operation, trauma, infektion, sängläge och längre resa senaste månaden).
Om riskfaktorer saknas ökar misstanken om occult malignitet, särskilt hos patienter över 50 års ålder.
Blödning under pågående AK-behandling utreds som om patienten ej haft AK-behandling (motiveras av den ökade malignitetsrisken)

* Status:
  o allmäntillstånd
  o lymfkörtlar (lymfom)
  o tyreoidea (tyreoideacancer)
  o bröstpalpation (mammarcancer)
  o cor/pulm BT.
  o buk
  o prostata (malignitet)
  o gynekologisk undersökning (corpus uteri/ ovariecancer)
  o lokalstatus

* Blodprov (blodsjukdom, myeloproliferativ sjukdom)

Riktad klinisk utredning med utgångspunkt från ovanstående.  Ställningstagande till malignitetsutredning görs i primärvård om så ej redan skett på medicinkliniken.

Vid behov av koagulationsutredning sker den på medicinkliniken (patienter yngre än 50 år utan annan tydlig orsak)

Remiss vid utremittering till primärvård
Instruktion för remiss.
Patientinformation.

 

DOKUMENTFAKTA
Gäller för: Region Örebro
Reviderat av:Bertil Uggla överläkare medicin kliniken USÖ, Sven Röstlund Chefläkare/distriktsläkare Närsjukvårdsområde norr
Skriven: Okt 2005
Reviderad:2017
Godkänd av:
Nästa revision:

Redaktör: Sven Röstlund


Sid-funktioner och -information

Sidan granskades den 23 augusti 2018

Innehållsansvarig: Sven Röstlund

Publicerad av Sven Röstlund