Den här webbplatsen använder kakor (cookies). Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Förstoppning

Vårdriktlinjer - palliativ medicin

DEFINITION
Förstoppning är ett tillstånd där avföringen är hård och defekation sker mindre än tre gånger per vecka. Ca 3% av befolkningen beräknas lida av förstoppning. Vid fysisk sjukdom ökar incidensen, liksom vid stigande ålder. Hos äldre människor på sjukhus räknar man med att förstoppning finns hos ca 65%, motsvarande åldersgrupp i eget boende klagar över förstoppning i 20 %.

ORSAKER
Orsakerna till förstoppning inom palliativ vård är många:
· Födointaget är ofta försämrat.
· Den fysiska aktiviteten är vanligen låg
· Många mediciner som ordineras inom smärtlindring ger förstoppning som biverkan. Opioider påverkar tarmen på olika sätt. Dels påverkas motiliteten så att tarmens rörelser blir långsammare, dels verkar det som om sekretionen av tarmsaft minskar. En malign process i eller nära tarmen kan ge direkt påverkan på tarmens motilitet.
BEHANDLING
Den bästa behandlingen är förebyggande. Om det är möjligt, uppmana patienten att motionera regelbundet, äta fiberrik kost och dricka mycket. Frukt, katrinplommon, linfrö liksom messmör förebygger förstoppning.

Behandlingen styrs av vad som är orsaken. Laxantia indelas i olika grupper efter sin verkningsmekanism. Det är bra att göra sig bekant med något preparat ur varje grupp.

Opioidutlöst förstoppning
I första hand bör behandling ges med motorikstimulerande medel. Picosulfat (Cilaxoral) används vanligen som försthandspreparat. Man kan börja med en försiktig dos på 5-10 droppar till kvällen och vid behov öka upp till 50 droppar. Blir dosen över 20 droppar kan den med fördel ges två gånger dagligen. Eftersom opioider i princip alltid ger förstoppning, skall Cilaxoral eller liknande alltid sättas in samtidigt med opioiderna. Forlax/Movicol (makrogol) har också visat sig ha mycket god effekt på morfinutlöst förstoppning. Kan också kombineras. Vid mycket svår opioidutlöst förstoppning kan man ge Moventig T 25 mg (partiell morfinantagonist) max 1/dygn.

Förstoppning vid malign förträngning av tarmen
Vid misstänkt eller säker förträngning av tarmen bör man vara försiktig med motorikstimulerande medel, eftersom de kan ge magknip. Man kan alltid pröva med en försiktig dos och se om patienten tål preparatet.

Om den maligna förändringen inte kan åtgärdas kirurgiskt utvecklas ibland ett subileus- till ileustillstånd. Detta förekommer framför allt vid avancerad ovarial- och coloncancer. Ofta får patienten besvär med smärta, voluminösa kräkningar och illamående.  Kontakt med sjukhusklinik rekommenderas.

Fekalom
Ett fekalom i rektum känner man vid undersökning. Det kan också sitta högre upp i tarmen och ger då ofta som symtom en tunn diarré. Detta kan behandlas rektalt eller peroralt. Rektalt använder man tex. Mikrolax eller Klyx. Effekten kan förstärkas om patienten en halvtimme innan får en supp Relaxit. Peroralt kan man använda Forlax i relativt hög dos.
Någon enstaka gång kan det vara nödvändigt att ”plocka” patienten som då bör få smärtstillande behandling. Detta bör om möjligt undvikas.


Ospecifik förstoppning
Om analysen inte ger någon specifik förklaring behandlar man på sedvanligt sätt.

Smärta vid defekation
Hemorrojder och analfissurer kan ge smärta i samband med defekation och därmed göra patienten orolig för toalettbesök. Detta kan behandlas lokalt med smärtstillande salva (tex. Xyloproctsalva)


Sid-funktioner och -information

Sidan granskades den 6 oktober 2016

Innehållsansvarig: Sven Röstlund

Publicerad av Sven-Olof Röstlund