Nationell studie ska utvärdera ny protes vid tumbasartros

Tummens nedre led som heter tumbasen drabbas ofta av artros. Det drabbar en stor del av befolkningen och ger ofta stora problem för individen med kronisk värk och kan leda till stort lidande.

– För personer med svår tumbasartros kan vardagliga aktiviteter innebära stor smärta och nedsatt handfunktion. Den moderna tumbasprotesen TOUCH har visat lovande resultat internationellt men kunskapen är fortfarande begränsad. Därför ska vi nu testa den i Sverige, berättar Eva Lundqvist, överläkare och sektionschef inom Verksamhetsområde ortopedi och handkirurgi.

Hon kommer tillsammans med sin kollega Johanna Wirehag att ingå i den nationella multicenterstudien som ska utvärdera den nya tumbasprotesen.

TOUCH-protes ska jämföras med dagens standardmetod

Den vanligaste operationsmetoden idag är trapezektomi, där ett ben i tumbasen avlägsnas för att minska smärtan. Metoden har använts under lång tid och fungerar väl för många patienter, men kan också innebära nedsatt stabilitet, minskad greppstyrka och kvarstående besvär. Metoden som är standard ingår i ett nationellt vårdprogram för tumbasartros. 

– TOUCH-protesen är en nyare modell som funnits på marknaden sedan 2014 och som nu ska studeras närmare i Sverige, säger Johanna Wirehag, specialistläkare inom Verksamhetsområde ortopedi och handkirurgi.

Hittills finns endast en randomiserad kontrollerad studie som är genomförd i Italien. Där kunde man se förbättrad handstyrka och bättre pincettgrepp hos patienter med protes jämfört med traditionell operation. Däremot har smärta och patientnöjdhet varit likvärdiga mellan grupperna.

– Patienter med tumbasartros som bedöms lämpliga för båda operationsmetoderna erbjuds deltagande i studien. Därefter lottas patienterna till antingen traditionell trapezektomi med kapselplastik eller operation med TOUCH-protes, säger Johanna.

Forskarna kommer att undersöka skillnader mellan metoderna när det gäller smärta, handfunktion, greppstyrka och komplikationer. Studien ska även analysera behovet av smärtstillande läkemedel, sjukskrivningstid, arbetsförmåga och eventuella hälsoekonomiska effekter av behandlingarna.

– Vi kommer sedan att följa upp patienterna efter ett, två, fem och tio år för att utvärdera både kortsiktiga och långsiktiga resultat samt undersöka hur väl proteserna fungerar över tid, avslutar Eva Lundqvist.