Olika vägar till sjuksköterskeyrket - samma mål

Klara Åhgren, Gustav Nissas och Jonna Tuominen går femte terminen på sjuksköterskeprogrammet vid Örebro universitet. Under sommaren har de arbetat som omvårdnadsassistenter på avdelning 23 vid Universitetssjukhuset Örebro – och fått en försmak av det yrkesliv de hoppas på.

– För mig är det här den mest intressanta verksamheten, säger Klara.

Kvinnor i olika skeden av livet

På avdelning 23 vårdas kvinnor i alla åldrar och med vitt skilda vårdbehov. Här finns patienter som genomgått planerade gynekologiska operationer eller söker akut för gynekologiska besvär. Här vårdas också nyförlösta kvinnor och patienter som genomgått planerade eller akuta kejsarsnitt.

– Just att få möta kvinnor i alla skeden i livet och med många olika vårdbehov lockar mig. Såklart kan det vara svårt ibland när en nyförlöst finns på samma avdelning som någon som fått missfall. Det gör att man hela tiden måste vara lyhörd för patienterna, säger Klara.

Att arbeta på avdelningen har också gett de blivande sjuksköterskorna erfarenheter som utbildningen inte alltid kan erbjuda.

– Under utbildningen får vi inte lära oss så mycket om att vårda barn. Det är något man får desto mer kunskap om när man arbetar här, konstaterar Gustav.

Olika vägar – samma mål

Vägen till sjuksköterskeutbildningen har sett olika ut för de tre klasskamraterna.

Jonna Tuominen är den enda som hade erfarenhet av vård och omsorg innan studierna.

– Jag började jobba natt i hemtjänsten efter studenten. Sedan sökte jag både polisutbildningen och sjuksköterskeprogrammet och valde att bli sjuksköterska.

För Klara och Gustav tog det längre tid att hitta rätt.

Klara läste ekonomi på gymnasiet och gjorde lumpen. Gustav började studera juridik. Men till slut ledde deras olika vägar till samma utbildning – och samma drivkraft.

– Att hjälpa människor, säger de nästan unisont.

Och målet är redan utstakat. Alla tre vill vidareutbilda sig till barnmorskor.

Det är ett yrke som lockar även Gustav, trots att det är Sveriges mest kvinnodominerade. Medan Klara och Jonna sällan behöver förklara sitt yrkesval får Gustav desto oftare frågan varför han vill bli barnmorska.

– Jag ser det som ett väldigt mångsidigt yrke där man både kan arbeta inom specialistsjukvården och på vårdcentral. Patienterna finns i alla åldrar och har många olika behov, säger han.

Lönen en besvikelse

Men först väntar några år som sjuksköterskor. Och även om de ser fram emot yrkeslivet finns det en sak som skaver: lönen.

– Det är egentligen orimligt att ett så viktigt yrke ger så låg lön, säger Klara.

Möjligheten att tjäna mer genom att ta extrapass är, menar hon, ingen riktig lösning.

– Visst kan man få olika sorters bonus om man tar på sig extrapass. Men då har man ju redan arbetat full tid.

Gustav håller med.

– Lönen är ju den yttersta formen av uppskattning och hur man värderar någons arbetsinsats. Så det är klart att det känns när Örebro ligger bland de lägsta i landet.

Jonna har erfarenhet av att arbeta ständig natt inom hemtjänsten, där ob-tillägget gav ett tydligare utslag på lönen.

– Men att jobba på sjukhus med specialiserad vård är ju något helt annat. Ändå märks det inte på lönen.

Trots kritiken är ingen av dem tveksam till sitt yrkesval. De beskriver arbetet som intressant och kollegorna som de bästa tänkbara.

Och det viktigaste finns där varje dag: känslan av att göra skillnad.

– Även om patienterna kan vara trötta och ledsna så möts man nästan alltid av uppskattning. Här känns det att man gör skillnad för människor, säger Klara.