SoIL-deltagarna om året som förändrade deras syn på innovation

Katarina Lindstedt, legitimerad hälso- och sjukvårdskurator, IPT-terapeut och forskare vid Ätstörningsmottagningen, sökte till SoIL med en idé om att göra gruppbehandling för ungdomar med depression tillgänglig för fler. Hon hade hört talas om programmet genom kollegor och såg det som en möjlighet att vidareutveckla sin idé.

Under året förändrades dock fokus. Genom de samtal, perspektiv och den återkoppling som programmet erbjöd växte en ny tanke fram. I stället för att enbart fokusera på behandling ville hon undersöka hur unga skulle kunna få stöd i relationella och kommunikativa färdigheter redan innan psykisk ohälsa utvecklas.

– Jag lärde mig otroligt mycket under året, både om idéutveckling och om mig själv. Som forskare blev jag bättre på att pitcha idéer, presentera resultat på ett begripligt sätt och skapa värdefulla nätverk, berättar Katarina Lindstedt.

Hon beskriver SoIL som ett kreativt och tillåtande forum där det var okej att testa, misslyckas och tänka om. Särskilt de gemensamma träffarna med deltagare och programledning gjorde stort intryck.

– Träffarna osade av kreativitet och bred kompetens. Det var väldigt givande att få bolla idéer och följa de andra deltagarnas utveckling, förklarar hon.

Även om hennes idé idag ligger vilande har erfarenheterna från SoIL fortsatt att vara användbara i både hennes forsknings- och kliniska arbete.

– Jag vill verkligen uppmuntra alla som funderar på att söka. Det är fantastiskt lyxigt att få ta del av det stöd som SoIL erbjuder.

Från appidé till nya perspektiv på rehabilitering

För Marcus Jonsson, legitimerad specialistsjukgymnast vid Universitetssjukhuset Örebro, blev SoIL ett naturligt nästa steg efter ett RCC-finansierat projekt. Han gick in i programmet med ambitionen att utveckla digital rehabilitering för cancerpatienter, bland annat genom en app som skulle göra rehabilitering mer tillgänglig. Men även hans idé tog en ny riktning under året.

Genom samtal med patienter, patientorganisationer, vårdpersonal och verksamhetsutvecklare blev det tydligt att problemet inte främst handlade om brist på rehabiliteringsinsatser. Utmaningen låg snarare i att patienter och vårdpersonal inte alltid känner till vilka möjligheter som finns eller vilket stöd som behövs.

– Det viktigaste jag tar med mig är vikten av att verkligen förstå problemet innan man börjar utveckla lösningar. SoIL lärde mig att våga stanna kvar i den fasen och göra arbetet ordentligt, säger Marcus Jonsson.

Han beskriver året som både lärorikt och utvecklande, inte minst tack vare programmets upplägg som uppmuntrar kreativitet och förändringsarbete utan prestationskrav.

– Blandningen av deltagarnas bakgrunder och idéer var en stor styrka. Trots våra olika erfarenheter hittade vi gemensamma beröringspunkter och kunde stötta varandra framåt, berättar han.

Både Katarina och Marcus lyfter fram att deras idéer förändrades under processens gång och att just det är en av styrkorna med SoIL. Genom att utmana antaganden, utforska problem på djupet och ta del av andras perspektiv skapas nya insikter och möjligheter.