Den här webbplatsen använder kakor (cookies). Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

”Under många år var självmord det enda jag kunde tänka på”


Erik Widlund har gjort så många självmordsförsök att han har tappat räkningen. Efter åratal av självmordtankar och självmordsförsök kom vändningen för lite drygt fyra år sedan. Nu mår han bra igen och känner sig som en helt ny människa.

– När jag mådde som allra sämst ville jag inte leva längre. Självmord kändes som den enda lösningen och frågan var inte om, utan när jag skulle ta livet av mig.

Det säger 38-årige Erik Widlund i Kumla. När han var i 25-årsåldern gjorde han sitt första självmordsförsök. Det kom att följas av många, många fler.
– Jag har gjort så många självmordsförsök att jag har tappat räkningen. Under många år var självmord det enda jag kunde tänka på. Jag funderade på vilket sätt som var bäst och hur jag skulle göra för att folk i min omgivning inte skulle bli ledsna och besvikna på mig efteråt. Jag planerade till och med att jag skulle göra mig osams med alla så att det skulle bli en lättnad för dem när jag inte längre fanns, berättar Erik Widlund.

Varit inlåst

Hans självmordstankar och självmordsförsök har gjort att han under långa perioder legat inlagd hos psykiatrin.
– Jag har nog legat inlåst någonstans mellan åtta och tolv månader och av den tiden har jag haft dygnet runt bevakning i några månader.
Allt började med en vanlig depression.
– Jag medicinerades hårt och medicinerna gjorde så att jag fick självmordstankar.
Det som fick Erik att komma på andra tankar var när läkarna fick honom att inse att ett självmord påverkar så många fler än den som tar livet av sig.
– När det var som värst överlevde jag enbart för min mors skull. Jag ville inte utsätta henne för det lidande det skulle innebära om jag tog livet av mig, säger Erik Widlund.
Stress och ångest
Han tror att sociala medier har en stor negativ effekt på människors mående, speciellt på dem som redan mår dåligt.
– Man ser hur bra alla andra har det. Vad glada och lyckliga de är. Om man då känner att man inte har det så bra eller är så glad och lycklig som man borde skapar det ännu mer stress och ångest, säger Erik Widlund.

Ville inte leva

När han mådde som allra sämst var han tydlig mot sin omgivning med att han ville ta livet av sig.
– Jag berättade både för vården och för mina föräldrar och vänner. Men jag berättade bara att jag ville ta livet av mig. Jag sa aldrig när jag skulle göra det. Att jag berättade berodde nog på att det fanns någon del hos mig som inte ville dö, fast samtidigt ville jag inte leva. Jag ville inte ha mitt liv som det var då, säger han.
Att bli inlagd såg han som ett straff, men samtidigt konstaterar Erik Widlund att han inte skulle ha levt idag om han inte hade fått hjälp av psykiatrin.
– Jag var väldigt, väldigt dålig, så jag behövde ju den där övervakningen, även om jag inte fattade det då.

Ändrade allt

Efter åratal av självmordstankar och självmordsförsök kom vändningen för lite drygt fyra år sedan.
– Jag kände att nu får det vara nog. Jag kan inte må så här dåligt. Jag måste ändra på mitt liv. Min terapeut inom psykiatrin i Hallsberg pratade med mina läkare. Vi började plocka bort medicinerna och i samma veva slutade jag röka, dricka alkohol och äta onyttig mat. Jag såg till att skaffa mig rutiner. Jag började träna. Jag började sova bättre. Jag ändrade allt, för jag visste ju vad som inte funkade.
Nu mår Erik Widlund bra och känner sig som en helt ny människa.
– Jag är stolt över mig själv. Jag har överlevt, konstaterar han.

 


Sid-funktioner och -information

Sidan granskades den 30 september 2016

Innehållsansvarig: Kristin Lundström

Publicerad av Kristin Lundström