"Det svåraste var att berätta för barnen"

"Efter min första vårdkontakt blev jag remitterad vidare till mammografi, ultraljud och biopsi som gjordes veckan därpå. Ultraljudet visade en tumör som var 35 x 30 mm stor och läkaren signalerade redan där och då att det inte såg bra ut. Jag och min man ställde in oss på en cancerdiagnos.

På återbesöket fick vi svar att tumören var godartad. Vi blev förstås lättade men läkarna var lite fundersamma och jag fick tid för en ny biopsi redan dagen efter. När svaret kom stod det klart att det var bröstcancer".

Hur kändes det att få det beskedet?

"Det blev en känslomässig bergochdalbana med olika besked och förtvivlan när jag fick det slutliga beskedet. Det jobbigaste var att berätta för mina barn och övrig familj. Det var så många frågor, så få svar och en väldigt orolig period. Det blev lättare när väl behandlingarna var i gång. Då hade man något att hålla i handen och bara följa med behandlingsplanen.

Min behandling började med sex omgångar cellgifter och antikroppar var tredje vecka. Väldigt tuffa behandlingar och jag var helt utslagen vissa perioder. I samband med cellgifterna tog jag även spruta i magen för att stimulera benmärgen att bilda fler vita blodkroppar.

Nästa steg var operation. En tårtbit togs bort samt portvaktskörtlar för att se om cancern spridit sig. Det visade det sig att den spridit sig till två lymfkörtlar. Det blev ytterligare en operation där alla lymfkörtlar i armhålan togs bort.

Därefter fick jag strålbehandling, varje vardag i 20 dagar. Förhoppningen var att efter det här så skulle behandlingen vara klar. Men analyser av operationen visade på levande cancerceller i det som opererats bort, så blev det mer cellgifter och antikroppar, 14 omgångar var tredje vecka. Nu i början av oktober har jag snart gjort hälften, så jag börjar äntligen se slutet".

Hur reagerade du på de olika behandlingarna?

"Jag fick inledningsvis två olika cellgifter som gav olika biverkningar. Av den första (Docetaxel) hade jag extrem värk i leder, skelett och muskler, problem med huden, sjukt ont i mun och slemhinnor. Den andra sorten (EC90) gav mindre värk men mycket illamående. Gemensamt för alla cellgifter har varit extrem trötthet, smakförändringar, svettningar och sömnproblem. Tappade även håret men nu har det börjat växa ut igen. Även strålningen gav biverkningar som trötthet och en del hudproblem".

Hur har du upplevt kontakten med vården och den vård du fått?

"Jag är extremt tacksam för vården i Sverige. Har mött helt fantastiska människor och kan inte nog tacka alla läkare och sjuksköterskor. Alla har varit väldigt tillmötesgående och förstående och ser människan bakom".

Hur påverkar sjukdomen dig i dag?

"Jag är fortfarande under behandling och även om den nu är lite snällare så är jag ganska slutkörd, både fysiskt och mentalt. Inledningsvis så var det bara att borra ner huvudet och följa med, men nu med lite mer distans så börjar mycket komma ikapp. Fysiskt så är det jobbigaste värk i leder, viktuppgång, trötthet och sömnproblem".

Har du något råd att ge till någon som precis fått veta att den drabbats av bröstcancer?

"Det är så klart individuellt hur man hanterar ett cancerbesked, men för mig har det hjälpt att vara öppen med min situation. Jag har fått enormt mycket hjälp och stöd från människor runt mig. Jag kan även rekommendera att vända sig till sin lokala bröstcancerförening. Det har varit väldigt värdefullt att träffa kvinnor i samma situation".