När larmet går

Det är fredag eftermiddag och i ambulansen ligger en äldre man. Han har symtom som kan tyda på en stroke. Ambulanspersonalen som varit på plats i mannens hem, och undersökt honom, har initierat ett så kallat rädda hjärnan-larm. Vid misstanke om stroke är det av största vikt att personen som har insjuknat får vård så fort som möjligt.

När Rädda hjärnan-larmet går blir det automatiskt ett så kallat prio 1-larm. Ledningssköterskan på akuten aktiverar en kedja av åtgärder som innebär att röntgen bereder plats för patienten och en sjuksköterska och en undersköterska på strokeenheten får en inställelsetid på röntgen. Att patienten går direkt till röntgen utan att passera akuten och tas emot av en neurologläkare och ett team från strokeenheten gör att bedömning och behandling kan komma igång mycket snabbare.

– Varje sekund räknas. Är det en propp som behöver behandlas med trombolys får det inte ta mer än 4,5 timmar från insjuknandet till att patienten får behandling, berättar Jan-Eric Larsson, avdelningschef på strokeenheten.

Han och kollegan Beatrice Arting, bi-trädande avdelningschef, vet hur det kan kännas när rädda hjärnan-larmet går. På strokeenheten finns personal beredda dygnet runt för att grabba tag i akutväskan och hasta iväg.

– Vi får ett larm och vet inget mer än att det är en patient med misstänkt stroke och att vi ska vara på plats på röntgen en viss tid. Det ger ett adrenalinpåslag och är spännande. Det går ju inte att äta klart lunchen eller gå på toa då, det är bråttom, säger Beatrice.

Mannen med den misstänkta stroken skjutsas direkt från ambulansintaget till akutröntgen. Läkaren Johanna Tivenius halvspringer bredvid båren för att göra ytterligare undersökningar. Med varsamma händer hjälps sjukvårdspersonalen åt att flytta över mannen från båren till röntgenapparaten.

Rädda hjärnan-larmet finns för att garantera ett strukturerat och snabbt om-händertagande av patienter med misstänkt stroke, både innan de kommer till sjukhuset och under tiden de är där.

– Stroke är ett samlingsnamn för proppar och blödningar i hjärnan. Det är viktigt att veta vad som har hänt innan vi sätter inbehandling, olika åkommor kräver olika åtgärder. Medan trombolys och trombektomi avlägsnar proppar kan det krävas kirurgi för att komma till rätta med blödningar, berättar Beatrice Arting.

Alla tre sjukhus i Region Örebro län kan aktivera rädda hjärnan-larm. På USÖ görs det cirka 2–4 gånger i veckan och alltid efter att personalen i ambulansen eller på akuten har konsulterat en neurolog.

I norra och västra länsdelarna kommer patienterna först till sjukhusen i Karlskoga eller Lindesberg. Behöver de genomgå trombektomi eller kirurgi får de åka vidare till USÖ. Närheten till den avancerade vården på USÖ ger goda förutsättningar för ett snabbt omhändertagande.

Mediantiden för ett rädda hjärnan-larm i Region Örebro län, från ankomst till sjukhuset till dess att patienten får behandling, ligger på 33 minuter. Det följer ganska precis mediantiden för hela riket som ligger på 32 minuter. (Den senaste statistiken som finns är från 2019.)

– Sedan vi öppnade strokeenheten har vi arbetat aktivt för att pressa ner tiden för rädda hjärnan-larm så mycket vi kan, säger Jan-Eric Larsson.

Undersökningarna av den äldre mannen visar att det varken rör sig om en propp eller en blödning i hjärnan. Man misstänker istället att det är en TIA, det vill säga en tillfällig propp som oftast släpper av sig själv. Ellen Bågenvik, undersköterska, och Josefine Toftling, sjuksköterska, rullar iväg patienten genom sjukhusets kulvertar till strokeenhetens vårdavdelning. Klockan är 11.05 och den här gången tog rädda hjärnan-larmet cirka 30 minuter från att röntgenundersökningen gjordes till att patienten kunde få sin diagnos och landa i sjukhussängen.

^{Text: Johanna Berglund
Foto: Håkan Risberg}