Ny metod avgör behovet av urindrivande läkemedel vid nuklearmedicinsk njurundersökning

Avhandlingen bygger på fyra studier som alla syftar till att förbättra undersökningen för patienter som får sina njurar undersökta genom renografi. Patienten injiceras intravenöst med ett radioaktivt läkemedel och får sedan njurarna undersökta med en gammakamera.

Ofta kompletteras undersökningen med ett vätskedrivande läkemedel. Det gör att många undersökningar behöver stoppas i förtid på grund av att patienten får urinträngningar – en plötslig och stark känsla av att behöva kissa.

– Min forskning visar att de flesta patienter upplever att det är jobbigt att få det vätskedrivande läkemedlet. Det är jobbigt att hålla sig hela undersökningen på grund av urinträngningar och vissa patienter får dessutom besvärliga hemresor eftersom effekterna av läkemedlet håller i sig i flera timmar efter undersökningen, säger Anna-Karin Bäck, röntgensjuksköterska inom Verksamhetsområde röntgen och sjukhusfysik vid Universitetssjukhuset Örebro och universitetsadjunkt på enheten för medicinsk diagnostik vid Örebro universitet samt nydisputerad.

Patientnytta i fokus

I sin forskning har hon har tagit fram en metod för snabbt kunna avgöra när en patient behöver få vätskedrivande läkemedel och inte. Det innebär att inte alla patienter behöver få läkemedlet i framtiden.

– Det besparar patienten besvär och gör att undersökningen går snabbare, vilket kan frigöra undersökningstid under en dag, berättar hon.

En annan delstudie visar på nyttan av att lägga till en extra bildinsamling efter att patienten har tömt blåsan i de undersökningar som har kompletterats med det vätskedrivande läkemedlet.

– De bilderna visade sig ge ett oväntat bra diagnostiskt material till läkarnas bedömning när de letar efter avflödeshinder i urinvägarna, säger hon.

Intervjuer med patienter visade också att många oroar sig över att få ett radioaktivt läkemedel injicerat i kroppen. Både för hur det påverkar dem själva och deras omgivning.

– Det har fått mig att se undersökningen utifrån ett patientperspektiv och inte bara ur ett personalperspektiv. Att veta hur patienter upplever undersökningen hjälper oss att utveckla våra metoder, förklarar hon.

Först ut att disputera som röntgensjuksköterska vid Örebro universitet

– Att vara först känns stort och viktigt. Vi är inte speciellt många disputerade röntgensjuksköterskor i Sverige så jag hoppas att jag kan inspirera andra röntgensjuksköterskor till att börja forska. Dels för att det mestadels är roligt, dels för att vi tillsammans ska bidra till ny forskning inom vårt professionsområde, avslutar Anna-Karin Bäck.

Text: Anna Lorentzon, Örebro universitet.