Infektioner

Infektioner hos nyfödda kan uppstå före, under och efter förlossningen. 

Infektioner inom de första tre dygnen beror oftast på bakterier överförda vid förlossning eller innan. Faktorer som ökar risken för infektion är:

• När barnet föds efter mer än 18 timmar efter vattenavgång, detta kallas lång vattenavgång.
• När den födande kvinnan har feber under förlossningen.
• Infektioner i moderkakan eller fostervätskan
• Bärarskap av en bakterie som heter GBS (grupp b-streptokocker).

I vissa fall får den födande kvinnan antibiotika innan förlossningen för att minska risken för infektion hos barnet. ​

Om infektioner uppstår efter de första tre dygnen av livet så är risken större att de kommer från miljön runt barnet, men kan fortfarande komma från förlossningen speciellt vid GBS. För att minska risken för infektioner inom neonatalvård finns hygienriktlinjer och regler kring hantering av infarter med mera.

Om ett barn har en infektion

Neonatala infektioner kan ge varierade symtom från olika typer av organ.

• Barnet kan visa symtom från lungorna så som att bli snabbandad och få jobbigt att andas eller få andningsuppehåll.
• Från blodomloppet kan hjärtat både slå snabbare och långsammare utifrån hur allvarligt infektionen är.
• Barnet kan bli svårare att trösta eller slappare.
• Ibland är kramper ett symtom av infektion.
• Barnet kan även få symtom från mag- och tarmkanal.

Om misstanke finns att ett barn har en infektion så kontrolleras ofta blodprover och odlingar. Om barnet visar symtom från nervsystemet så som till exempel kramper kan ibland ett ryggmärgsprov behöva utföras för att analysera spinalvätskan.

Antibiotika 

Vid misstänkt infektion hos nyfödda barn sätts ofta antibiotika in tidigt som behandling. Kan inte infektionen säkerställas avslutas sedan behandlingen tidigt. Vid väldigt lindriga symtom beslutas istället om kontroller av barnet och upprepad provtagning innan beslut om behandling med antibiotika fattas.