Neonatal asfyxi

Asfyxi (syrebrist) är ett tillstånd när barnet inte har fått tillräckligt med syrerikt blod under en period, oftast i samband med födseln, men det kan även inträffa innan och efter födseln. För att minska risken för asfyxi vid födseln följs barnets hjärtfrekvens under delar av förlossningen. Om misstanke finns för asfyxi tillkallas barnläkare och barnsjuksköterska till förlossningen och är på plats när barnet föds.

Om barnet har utsatts för syrebrist ökar risken för att barnet kan behöva stöd när det har fötts, vid svårare fall kan barnen vara livlösa och då behövs mer uttalade insatser som att barnet behöver hjälp med andning med ventilation, hjärtkompressioner och läkemedel.

Vid asfyxi utsätts hela barnets kropp för syrebrist, men hjärnan är det organ som är mest känsligt. Vid svårare fall kan hjärnans funktion vara påverkad, det kallas då för en hypoxisk ischemisk encefalopati eller HIE. Barnens vakenhet, rörelser och reflexer kan då vara påverkade. Ibland får dessa barn också kramper.

I de fallen med tecken till mer allvarlig asfyxi kan barnen behöva observeras och få behandling på neonatalavdelning.

En asfyxi går inte att göra ogjord, någon specifik behandling för att ”ta bort” syrebristen finns inte. Behandlingen som ges riktar istället in sig på att stötta barnets andning, cirkulation och ge mat. Om anfall ses ges behandling mot dessa. För att upptäcka anfall kan man övervaka barnets hjärnaktivitet med ett så kallat aEEG. Barnet får då eletroder kopplade till huvudet och hjärnans aktivitet ses på en monitor.

Vid måttliga-svårare fall av asfyxi kan ibland så kallad hypotermibehandling ges. Barnen kyls då ner med hjälp av en speciell kylmadrass till 33–34 grader i 72 timmar för att försöka skydda hjärnan genom att sänka ämnesomsättningen och försöka förhindra/bromsa sekundära skador i hjärnans celler efter asfyxin. Forskning har visat att hypotermibehandling minskar risken för bestående hjärnskada hos dessa barn.